27 maj 2014

UKIP: varför dessa valresultat är viktiga - och varför den politiska klassen kommer att säga att de inte är det


Ett skämt som cirkulerat på Twitter de senaste dagarna gäller den officiella prognosen för hur många platser UKIP kommer att vinna i Westminster nästa år, baserat på de enastående resultatet  i lokala och europeiska val.

Svaret är en stor fet nolla.

Det är ingen tvekan om att det är en siffra som kommer att ge en enorm tröst för den ordinarie politiska klassen och deras många vänner i de traditionella medierna,  i deras strävan att på olika smarta sätt förklara varför det överväldigande valresultatet i Europa inte betyder någonting alls.
På ett sätt har de helt rätt: Europaparlamentet är en falsk parlament , ingen av de valda ledamöter har något att säga till om i alla de frågor som betyder något. (Alla viktiga beslut fattas av den icke valda EU-kommissionen).

Men på ett annat sätt kunde de inte ha mer fel. Valet de senaste dagarna markerar början på en revolution som helt kommer att förändra det politiska ansiktet i Europa och oundvikligen kommer att leda till EU;s sönderfall.

Och det är mestadels mycket goda nyheter , trots allt du kan läsa på Twitter , höra  BBC eller läsa i tidningar eller får höra av politiker . Visst kommer de att - med sammanbitna tänder- gratulera till den fantastiska framgången för UKIP och Nigel Farage. Men de kommer också att försöka avleda uppmärksamheten från den genom att uppmärksamma en seger för "högerextrema" partier som Marine Le Pens Front National i Frankrike och framgången för det fascistiska Golden Dawn i Grekland, a) i ett försök att besudla UKIP med den rasistiska stämpeln genom association och b) för att ge intryck av att dessa valresultatet utgör en flykt från sunt förnuft , anständighet och stabilitet  och är långt ifrån något vi borde fira .  Meddelandet kommer att lyda: “Om du gläder dig  över protest-röster ,  förbered dig på konsekvenserna."

Men sanning är att den här stormen helt och hållet skapats av den politiska klassen.  Om de traditionella politikerna hade gjort åtminstone ett halvdant anständigt jobb med att företräda de människor de ska företräda,  skulle det inte finnas någon anledning till alla dessa protest-röster, eller hur ?

Vad dessa valresultatet symbolisera är djupet av den avsky som man känner över hela Storbritannien och hela kontinentala Europa över högdragenhet,  inkompetens , självgodhet och nedslående monotoni i den politiska klassen (och i de traditionella medierna , företagen , byråkratin och rättsväsendet som bara säger amen).

 Innan tillkomsten av UKIP,  som tvingade dem att skärpa sig, var det i Storbritannien så liten märkbar skillnad mellan de tre stora partierna att de lika gärna kunde ha bytt namn och kallat sig LibLabCon . När det gäller Europeiska unionen, var den aldrig ens ämnad att vara demokratiskt ansvarig, så det var oundvikligt att bluffen en dag skulle avslöjas.

Dessa valresultatet är, framför allt, är en högljudd signal från människorna i Europa mot de politiska mästarna som - om det fanns någon rättvisa - borde vara deras politiska tjänare.

 översättning av James Delingpoles artikel

1 Kommentarer:

Anonym sa...

Här en annan artikel av Janet Daley oöversatt tyvärr:
European elections 2014: How to learn nothing from the result
If you really want to understand what has just happened, here are a few interpretations that you should ignore (or better yet, vociferously dispute).
1. This was an anti-politics rebellion: electorates across Europe were engaging in a massive rejection of present-day political reality.
No they weren't. They were making brilliant pro-active use of the democratic process – which is the most important political mechanism they have – to protest against the assumptions and practices of the ruling political class. This was a massive pro-democracy gesture: a rebellion against oligarchic EU structures which quite deliberately disregard the voices of the general population, because they see them as dangerously unstable and ignorant. The electorates have announced that they will no longer accept the doctrine of benign despotism which the EU Commission quite brazenly celebrates – replacing elected governments whenever it sees fit and over-ruling national governments when it finds them insufficiently "enlightened".
2. We are now in a four party electoral system.
No we're not. We are in a three party system with Ukip replacing the Liberal Democrats as the third contender. The party of general protest is now on the Right rather than the Left – which is actually a more serious change in the political landscape than the mere introduction of a fourth player.
3. This result constitutes a uniform swing toward ultra-nationalist Right-wing forces all over Europe.
No it doesn't. In several countries, Spain and Greece most notably, the vote went to more extreme Left-wing parties. The uniform trend was against the Centre: those parties which are seen to be complicit with the anti-democratic consensus politics of the EU. Above all, this was a rejection of what voters see as a conspiracy against the people by a political establishment which has lost faith in democracy because it regards it as nothing more than mob rule. It was a condemnation of the power of an unelected, unaccountable elite – against centrist authoritarianism and for the integrity of national cultures.
Politicians and their media friends who claim that they want to "learn lessons" from this event had better make sure they learn the right ones: repeating the same self-deluding formula to each other endlessly will lead only to disaster for them and for us.

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.