10 juni 2008

Vem ska torka.....?

En fråga i DN den 17 maj ”vem som ska torka våra tårar, stjärtar och golv?” fick än en gång ett helt otvetydigt svar i ett program av Kajsa Magnusson i P1 den 6 juni.

Soreya, analfabet från Irak, som efter 16 år i Sverige inte lärt sig svenska sade i svensk översättning att ”arbetsförmedlingen ger oss bara städjobb och det är känsligt. Mannen kan inte acceptera att hans fru städar, diskar och torkar golv hos andra.
Soreya påpekade dessutom att hon utsatts för diskriminering på arbetsmarknaden. När den städfirma - som trots hennes minst sagt bristande kunskaper i svenska - anställt henne, övertogs av ”en chilenare blev hon uppsagd, eftersom den nye ägaren bara ville anställa sina egna landsmän.”

En annan intervjuad irakisk kvinna, Haifa, konstaterade att ”de ju får socialbidrag så varför ska de då jobba? Jobb innebär att de själva måste betala hyra, skatt, el etc etc. Jobbar de inte betalar socialen allt.”

En tredje intervjuad irakisk kvinna, Hanna, sade att hon ”inte kunnat koncentrera sig på SFI-undervisningen och därför inte lärt sig svenska eller skaffat ett jobb.”
Av de irakier, som kom till Sverige på 80- och 90-talen saknar 60 procent av männen och 73 procent av kvinnorna sysselsättning.
Intresset i den irakiska folkgruppen för att torka våra ”tårar, stjärtar och golv” tycks alltså vara minimalt! Men kanske har de 40 000 irakier som kommit hit under 2000-talet en annan inställning till arbete? Vad tror herr Zaremba?

Inte heller tycks intresset för arbete vara större bland somalierna. I en undersökning i GP av reportern Christer Lövkvist bekräftade flera somaliska tolkar att ”familjer väljer bidragsfusk för att bättra på ekonomin.”
Varannan somalisk kvinna i Göteborg med hemmavarande barn – oftast fyra eller fler under 17 år - får underhållstöd. Affärsidén är att skilja sig på svenska dvs på papperet. Barnens far bor inte med familjen och i hans ställe står samhället m a o de svenska skattebetalarnas för familjens försörjning. ”Somaliska män lever inte sällan en ambulerande tillvaro som innebär att de periodvis bor med familjen, periodvis någon annanstans.´/…/ Ibland försvinner han därför att han har ytterligare en familj på ett annat ställe.”

Even Magnusson, samordnare av ungdomspoliserna i Göteborg bekräftar att ”mannen har ibland flera fruar, han arbetar inte utan sitter på kafé eller i någon somalisk förening, tuggar kat och kommer hem på morgonen och tillverkar flera barn. Är inte frun med på det så får hon stryk.”

Gunnar Kraft på Göteborgsinitiativet konstaterar att ”Att skilja sig på svenska kan i en somalisk kontext ses som en ekonomiskt bärkraftig transaktion…”

En ensamstående mamma i Hammarkullen utan jobb och med fyra barn födda mellan 1991 och 2004, är garanterad 19 393 kr i månaden i barnbidrag, flerbarnstillägg, studiebidrag, underhållsstöd, bostadsbidrag och försörjningsstöd. Dessutom får hon – baserat på behov – hjälp med kostnader för vård och medicin, tandvård, hushållsel, förnyelse av husgeråd och utrustning i hemmet samt ”andra godtagbara behov.”

Om hon har sex barn bidrar samhället med 23 560 kr plus det behovsprövade biståndet!
Det senaste år för vilket SCB – enligt GP - redovisade statistik för arbetsinkomster var 2005. Då hade 45 procent av alla vuxna somalier i Göteborg noll i inkomst av arbete. Bland övriga utrikes födda var andelen 27 procent och bland svenskfödda 10 procent. Mot denna bakgrund kan man ju fundera över vilka som kommer att torka vems ”tårar, stjärtar och golv.”

De somalier i Göteborg, som erbjuds arbete vill ofta inte ha det arbete som erbjuds. GP berättar om SDN Lärjedalen som erbjöd en halvårslång utbildning för tio somaliska kvinnor med inriktning på hotell och hushållsnära tjänster. Tre av kvinnorna, som under utbildningen varit helt normalt klädda, kom till en avslutande träff med en presumtiv arbetsgivare i heltäckande klädsel.
Jörgen Larsson, enhetschef på socialkontoret i Hammarkullen sade till GP: ”Vi uppfattade att kvinnorna gjort en klar markering att de inte ville ha arbete. Självfallet ska man ha frihet att tro och klä sig som man vill, men om man sätter upp ett hinder som gör att man inte är anställningsbar, har man då rätt till försörjningsstöd?” Frågan hade ännu i oktober 2007 inte prövats i länsrätten.

Tolken Abdulahi Mohammed belyser det svenska bidragssystemets passiviserande inverkan: ”När det regnar och är grönt och kamelerna ger mjölk behöver nomaderna inte anstränga sig. De diskuterar och snackar och på nätterna spelar man spel. Men när torkan kommer jobbar nomaderna hårdare än någon svensk bonde och ser till att getterna och kamelerna överlever i öknen. När samma människor kommer till Sverige så regnar det hela tiden – socialbidrag, barnbidrag, bostadsbidrag och alla andra bidrag. Så det blir som i nomadlivet när det regnar och är grönt, folk sitter och tar det lugnt. Och här i Sverige kan man ta det lugnt hela året, sitta på kafé och snacka. När man har det så bra, varför ska man då jobba?”

Så vem tror herr Zaremba kommer att bli tvungen att torka vems ”tårar, stjärtar och golv”? De torde knappast heta ”Fatima eller Ashanti”!

Ovanstående skrivet av:
Inger-Siv Mattson, f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd

2 Kommentarer:

norbergssonen sa...

Det är ju också så att i många kulturer ser man ned på kroppsarbete; det som utförs görs av kvinnor. Inte underligt därför att de invällande föraktar oss - vi är, som jag tidigare framhållit, deras kvinnor som arbetar åt dem. Enda lösningen är: Ut med patrasket

BefriaMedia sa...

Det ar nastan sa man undrar om det ar sant. Man kan ju skratta ihjal sej,

"de far ju socialbidrag sa varfor ska de jobba"

Det rundar av hela debatten om invandringen.

Varje somalier kan ha 2-8 familjer x 6 - 12 barn per fru. Bara barnbidraget kan betala for ett 300 rums palats i Mogadishu med en klan som betald arme som bevakning.

Nar tar det pinsamma massinvandringexperimentet slut?

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.