28 juni 2008

Höger-populism för nyliberaler


Förutom en prenumeration på National Review mellan 1967-73, så skickade jag under denna period efter böcker av William F Buckley Jr från USA. Vänsterkontrollen av svenska massmedier nödvändiggjorde sådana arrangemang. (I Charnia på Kreta kunde jag 1991 köpa National Review i en kiosk, men inte i Stockholm!)

http://en.wikipedia.org/wiki/William_F._Buckley,_Jr.

En bok var en artikelsamling med titeln "The Jeweler's Eye". Antingen i den eller i Buckleys "Up from Liberalism" (från 1959) stötte jag för första gången på namnet Murray Rothbard.

Denne avfärdade nyttan med all offentlig sektor och förespråkade privatisering av fyrar till sjöss: "Betala eller gå på grund!" Även legalisering av utpressning. Det senare handlade ändå om handel med information.

Buckley delade i mångt och mycket Rothbards anarko-kapitalism (i Buckleys barndomshem var ofta anarko-kapitalisten Albert Jay Nock gäst), men ansåg att statsmakten ändå var
användbar: "Den kan ju arrestera kommunister."

Via vdare.com blev jag år 2000 läsare av www.lewrockwell.com, vars husgud Rothbard är. Och därstädes upptäckte jag att en anarko-kapitalist/paleo-libertarian, kan vara pragmatisk. Rothbard stödde nämligen populisten David Duke i guvernörsvalet 1992 i Louisiana.

". . . varför var inte etablissemanget villigt att förlåta och glömma när en högerradikal som David Duke slutade att förespråka våld, tog av sig Klan-dräkten, och började arbeta inom systemet?

Det var OK att vara en kommunist, eller en Weatherman [amerikansk motsvarighet till Baader Meinhof], eller vadsomhelst i sin vilda ungdom, varför var det inte OK att ha varit en klansman?
Eller för att uttrycka det än mer precist, varför var det OK för den vördade domaren Hugo Black, eller för senatens lejon, Robert Byrd, att ha varit klansmän, men inte för David Duke?

Svaret är givet: Black och Byrds blev medlemmar i av den liberala eliten, av etablissemanget, emedan Duke fortsatte att vara en högerpopulist och därför emot etablissemanget, nu till och med farligare 'inom systemet'."

http://www.freerepublic.com/focus/f-news/697923/posts

http://www.lewrockwell.com/rothbard/rothbard-lib.html

President Truman gav förresten en vän tio dollar i initiationsavgift till KKK, men bad sedan om att få tillbaka pengarna. I sina dagböcker uttryckte han ofta ilska mot judar.

Både presidenterna Woodrow Wilson och Warren Harding antas ha varit medlemmar i KKK.

http://en.wikipedia.org/wiki/Harry_S._Truman

Och Albert Jay Nock var trots sin anarkism för Nürnberglagarna, eftersom han var antisemit.

New York Press

Och Churchill skrev 1920 en artikel i brittiska Sunday Herald, som av eftervärlden (både antisemiter och filosemiter) beskrivits som antisemitisk (fast jag kan inte fatta hur), och som man därför bara kan läsa på antisemitiska hemsidor. En ganska kontraproduktiv strategi för att bekämpa antisemitism.

http://library.flawlesslogic.com/ish.htm

Den tänkta poängen med denna postning är, att nyliberaler inte bör vara så renläriga och opragmatiska, att de inte kan stödja ett högerpopulistiskt parti. Kom ihåg: politics make strange bedfellows!

6 Kommentarer:

Stork sa...

Det där var lite för djupt för mig. Anarko-kapitalister, paleo-libertarianer, högerpopulister, ku-klux-klan, antisemiter och filosemiter.

Stork sa...

Fast poängen förstår jag. Om du syftar på Sverigedemokraterna tycker jag inte de förtjänar beteckningen högerpopulister, de är snarare ett normalt sosseparti modell 1950-tal. Men även om så vore håller jag med om att borgerliga "nyliberala" väljare borde rösta på dem.

Ordet nyliberal har tack vare vänsterbombardemanget fått en oförtjänt dålig klang, liksom ordet populist.

Jean Moulin sa...

O, jag är så "djup" att jag trasslar in mig i mina tanketrådar!

Beträffande Sd. Tja, vad skall man säga?

De är ju inte sämre än ngt annat parti, snarare lite bättre, fast inte tillräckligt bra.

Har försökt utreda ämnet tidigare, men orkar inte göra det än en gång just nu.

Stork sa...

Inte direkt menat som kritik, tvärtom. Fast jag fick läsa det två gånger.

Anonym sa...

Den påstådda antisemitismen i artikeln av Winston Churchill, som för övrigt var en varm vän av det judiska folket, har visat sig INTE vara skriven av Churchill själv utan utav en nyanställd speechwriter. Det är alltså inte WInstons ord eller åsikter ni läser i den artikeln utan hans talskrivares, viktigt att tilägga.

Jean Moulin sa...

Wow, really?

Jo, när du säger det så var jag inne på ngn Winston-"shrine" (Winnie is greater than Jesus.com), och läste nåt dyl.

Ungefär som när Alexandra Pascalidou anklagades för att använda spökskrivare för hon hade inte tid.

Yupp, men W.C. fick nobelpris i litteratur, så man antar att han skulle kunnat skriva om han velat.

Såvida inte. . . ngn spökskrev allt han skrev eller åtminstone
hjälpte honom med syntaxen och dyl.

Men brukar inte de som använder spökskrivare okeja slutresultatet?
Fick spökskrivaren kritik eller sparken?

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.