15 juni 2008

Gåsapågen II


Jag skulle ha svårt att tänka mig att bo någon annanstans än i Skåne. Blekinge är nog bra, men måste ändå rubriceras som sur-Skåne, därför att det högst motvilligt gick med på att bli svenskt. Annars är det som franska Rivieran sommartid, söderläge och dessutom skogklädda öar. Men den blekingska mentaliteten är sedan det svenska maktövertagandet år 1658 uppgiven, om inte rent upprorisk. Om du vill ha tag i en hantverkare åk över gränsen till Småland.

Torsås kommun i sydöstra hörnet av Småland är väldigt fridfull, bland gamlingarna talas ett fornnordiskt språk som eljest bara återfinnes på isolerade öar i sydvästra Norge. Men tiden går väldigt fort med TV och snart har de också lärt sig Stureplans-stockholmska och kulturberikiska.

Norr om Torsås finns Kalmar och Öland och Gotland. Man kan med fördel hoppa över Stockhom och besöka Finland, fast där har jag tyvärr aldrig varit, bortsett från det med EU-tvång snusbefriade Åland.

Ja vad finns mer att se här i världen? Här i Skåne finns inga mygg men däremot sjunger näktergalen både natt och dag. Jag brukar se på dansk TV och Danmark verkar vara ett dejligt land. Visserligen ligger det inom räckhåll men vad jag förstår finns det lika mycket kulturberikande invandring där som här, så jag tror jag likaväl kan stanna hemma.

2 Kommentarer:

Knute sa...

... Skånelandssaken är inte en "lost case" såsom man vill påskina från centralt håll och inte minst från "lokala förespråkare" såsom bl.a. Centrum för försvenskningens främjande och den svenska Skånelandserövringens överslätande (alias Danmarksstudier) på det Götiska Karolinska försvenskningsuniversitetet (alias Lunds universitet) eller Försvenskan (alias Sydsvenskan)

Kommentar av Johan Wadenbäck
http://lilliseverin.blogspot.com/2009/08/svedofila-snapphanar-och-doda-hundar.html

Knute sa...

Varifrån kommer den svenska elitens gränslösa självförhärligande och dess anspråk på att vara en ”humanitär stormakt”, som har befogenhet att predika moral för alla andra? Ett bra tips är händelserna i Skåneland under decennierna efter Roskildefreden 1658.

Det är sannolikt här vi finner roten till den svenska elitens monumentala självförhärligande som det enda land som har berövat ett grannland en betydande del av dess territorium, och efter decenniers gränslösa brutalitet fått de besegrade att fira sitt eget nederlag som en glädjefylld händelse.

Undra på att Mälardalssegmentet med stort lugn importerar oräkneliga skaror från fjärran land? När de kunde fixa till stora delar av Danmarks befolkning, ska det väl också gå med några miljoner muslimer?

http://www.d-intl.com/2015/01/04/ledare-skanelands-forsvenskning-kastar-langa-skuggor/

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.