15 april 2007

Europa är sekulärt, och ska förbli sekulärt

Här i Sverige kan man inte yttra lite lågmäld kritik av islam utan att attackeras av vänsterns moralväktare. Men i Turkiet törs folk glädjande nog säga ifrån. En miljon turkar demonstrerade igår i Ankara mot den islamistiske premiärministern Erdogans avsikt att bli president. "Presidentpalatset får inte bli hem för religiösa shejker och brödraskap". Vilket visar att man inte kan säga att muslimer i allmänhet är på det ena eller andra viset, inte mer än andra är det. Därför är det helt galet att de i Europa representeras av fundamentalistiska imamer och mullor som tvingar på kvinnorna slöjor och burkor.

"The young Pakistani woman who has been so badly abused by her ex-husband that she dresses in full tent, and can look no man in the eye," berättar en dansk socialarbetare. Tveksamt om det går att förbjuda den stackars misshandlade kvinnan att bära sin burka. Men däremot slöjor på barn strider mot lagen eftersom slöjan visar att en flicka är giftasvuxen och det är hon inte om hon är under 15 år.

Vänsterpolitikern och talmannen i amerikanska representanthuset Nancy Pelosi besökte Syriens diktator Assad. Hon hade slöja på sig, ett hårt slag för kvinnorörelsen i Mellanöstern. Dick Erixon skriver:

"Det är märkligt hur västmedierna nonchalerar dessa moderna, sekulära muslimska krafter för att ställa upp och försvara Erdogans reaktionära islamism. Ta bara Ingrid Hedström i DN igår (ej online): "Vad är egentligen det största hotet mot demokratin - en 'first lady' med huvudduk eller en militär som lägger sig i politiska val?" Den frågeställningen visar - inte minst mot bakgrund av gårdagens demonstration i Ankara - på en total aningslöshet. Hedström begriper inte att slöjan symboliserar kvinnoförtryck, sharialagar och avskaffande av frihet, pluralism och demokrati."


Ungefär en tredjedel av turkarna är sekulära muslimer.

Demonstrationerna i Turkiet visar att det finns moderata och sekulära, ja till och med ateistiska muslimer. Det går inte att hoppa av islam utan fara för sitt liv, så det är inte konstigt att de behåller sin muslimska identitet. Men det är ett problem att de inte vågar säga något kritiskt om de imamer och religiösa lärare som uppfostrar deras barn. Som Sam Harris, författaren av "The End of Faith", säger,

"De moderata skyddar fundamentalisterna genom att insistera på respekt för religiös tro, respekt för irrationella påståenden om verklighetens natur, förhållanden som sår split och olycka.

Om man läser de heliga böckerna är det svårt att finna goda skäl att vara moderat. Skrifterna säger inte: Var moderat, låt bli att ta dessa passager bokstavligt. De säger tvärtemot att man ska efterleva vart enda ord.

Religioner är inte likadana, och några religioner stimulerar mer till våld än andra. Jämför islam med den indiska religionen janism, som predikar icke-våld, och som Ghandi var inspirerad av. Ju mer fanatisk anhängare av janismen du blir, desto mindre våldsbenägen blir du. Du kan aldrig få en janist till att bli självmordsbombare. Massor av religioner existerar mellan dessa två ytterpunkter. Vi blir vilseledda av att vi använder samma ord, religion, till att beskriva fenomen som är mycket olika, lite som med sport, något är farligt, något är det inte, några religioner är godartade, andra är det inte."



"Mödrar, som firar sina söners självmordsgrymheter därför att de är säkra på att sönerna och senare hela familjen på detta sätt kommer till paradiset, är en katastrof i ljuset av en geopolitisk verklighet där det bara är en fråga om tid innan massförstörelsevapen sprids till folk som tror på sådant. Våra föreställningar om religiös tolerans kommer att verka egendomliga när atomterror blir verklighet." Sam Harris intervjuad av Flemming Rose, redaktören som publicerade Muhammed-karikatyrerna i Jyllands-Posten.

2 Kommentarer:

Anonym sa...

Det är alldeles uppenbart att islam normalt sett INTE kan förenas med demokrati och mänskliga rättigheter. Båda dessa begrepp är påfund som härstammar från västlig tradition och de har inga motsvarigheter alls i muslimsk tradition.

Jag läste nyligen ett utdrag ur en reseberättelse av en person från Ottomanska imperiet som besökte England (1600 talet om jag minns rätt). Han reagerade starkt mot att engelsmännen själva stiftade lagar i ett parlament. Hur kunde man göra detta när alla lagar kommer från gud? Inom islam betraktas det vi kallar för jurister närmast som en sorts präster. Hela tanken med demokrati är oförenlig med islams sätt att betrakta lagar och lagstiftning.

Det enda muslimska landet i mellanöstern som har genomfört en (delvis)framgångsrik demokratisering är Turkiet. Detta skedde efter flera hundra år av militära bakslag som kulminerade med förlusten i första värdskriget, där Turkiet var på den förlorande sidan. Hela nordafrika, Jordanien, Israel/palestina, Syrien, Saudiarabien, gamla Jugoslavien, Irak och stora delar av central asien hade då gått förlorade och det som nu kallas Turkiet var bara en liten rest av det Ottomanska Imperiet. I detta läge genomförde man en tvångsmässig av-islamisering, ersatte sultanatet med republik, samt införde ett västerländskt juridiskt system och demokrati (begränsad i början, flerparti system efter 1945). Detta system har sedan skyddads främst av militären i Turkiet.

Jag anser att det finns många likheter mellan Turkiet efter 1918 och Japan efter 1945. Båda var imperialistiska system som ansåg sig överlägsna resten av världen och i båda fallen kom demokatisering endast efter katastrofala nederlag som gjorde det kristallklart att deras samhällen INTE var överlägsna västvärlden, utan tvärtom. Den stora skillnaden var att japan påtvingades detta av en främmande makt (USA) medans i Turkiet kom drivkraften inifrån landet (Ataturk, a.k.a Mustafa Kemal).

Hur Japan kommer att utvecklas har jag ingen uppfattning om. Däremot är det helt klart att i Turkiet har Islam flyttat fram sina positioner markant och det finns en påtaglig sannolikhet att demokratin där kommer att avvecklas.

Detta är nämligen vad som har hänt i de flesta muslimska stater där man har infört fria val. De röstar fram muslimska partier som direkt avvecklar demokratin. Ett bra exempel som tidigare har disskuterats i KLs blogg är Algeriet, där fria val ledde till seger för islamister. Denna seger accepterades inte utan ledde istället till inbördeskrig som nu verkar blossa upp på nytt.

Jag hoppas verkligen inte att Turkiet skall utvecklas på detta sätt men jag tycker att det ser ganska mörkt ut.

The Ecomomist hade för några år sedan ett långt reportage om Saudiarabien. Bland mycket annat berättade de om vilken skoningslös förföljelse som drabbar alla icke-muslimer.
De pratade också mycket om möjligheten till demokrati. Det görs inga oppinionsundersökningar eller liknande i Saudiarabien men efter många möten med lokalbefolkningen ansåg The Economist att det var helt klart vem som skulle vinna ett presidentval.

Någon som vågar gissa vem de ansåg skulle vinna?

Knute sa...

Flemming Rose om varför han publicerade Muhammedkarikatyrerna:

As a former correspondent in the Soviet Union, I am sensitive about calls for censorship on the grounds of insult. This is a popular trick of totalitarian movements: Label any critique or call for debate as an insult and punish the offenders. That is what happened to human rights activists and writers such as Andrei Sakharov, Vladimir Bukovsky, Alexander Solzhenitsyn, Natan Sharansky, Boris Pasternak. The regime accused them of anti-Soviet propaganda, just as some Muslims are labeling 12 cartoons in a Danish newspaper anti-Islamic.

The lesson from the Cold War is: If you give in to totalitarian impulses once, new demands follow. The West prevailed in the Cold War because we stood by our fundamental values and did not appease totalitarian tyrants.

http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/02/17/AR2006021702499_2.html

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.